loveandthecity

Hittils har mitt år rent ut sagt varit skit.
Allt har gått emot mig och mina närmsta vänner.
Jag har försökt att hålla humöret uppe, alltid ha ett leende på läpparna som visserligen var falskt.
Men jag har försökt och tänkt att jag ska klara av det här, no matter what. Men när det kommer till en viss gräns så klarar man inte av mer. Jag slutade gå i skolan, mina betyg sjönk och jag fick ännu mer att göra, jag var deppig och drog ner alla i skiten, jag var nära på att dö. Bokstavlig talat.
Är det såhär livet ska vara? Är jag här för att må dåligt?
Visst har det blivit bättre men jag mår alltid dåligt på något vis, oftast psykiskt.
Jag har ställt mig frågan flera gånger; Är det här normalt eller är det mig det är fel på?
Jag tycker inte att jag förtjänar att må såhär, för jag har enligt mig själv alltid varit en bra person.
Spelar det egentligen någon roll hur man är som person eller vad man gör och har gjort i livet, eller får man skit oavsett?
Bra fråga.
Jag vill iallafall må bra, åtminstonde bättre.
För såhär dåligt har jag aldrig mått, inte såhär länge. Jag tycker det är fel och jag vill ha en förändring.
Men är det ens någon idé?