Du är min, men jag är inte din.
Jag har kommit på en sak.
När det tar slut i ett förhållande så vill vi att partnen fortfarande ska vilja ha oss. Låt säga att det tar slut mellan mig och en kille. Då vill jag att han fortfarande ska tråna efter mig, för jag mår bra av det. Jag mår bra av tanken på att han fortfarande vill ha mig och ingen annan, samtidigt som jag kan leva fritt och göra vad jag vill.
Det är alltså såhär; Du är min, men jag är inte din.
Du ska bara vilja ha mig, även fast jag inte vill ha dig, för jag mår bra av det. Jag gillar att känna mig behövd av dig. Av någon.
Är det såhär för att vi egentligen, innerst inne, är så fruktansvärt...egocentriska?
Jag mår bra av det. Men det gör inte du. Men det skiter jag i.
Om jag vet att han går vidare fortare än mig så mår jag dåligt för då får jag känslan av att jag inte betydde så mycket, eftersom det var väldigt lätt att komma över mig. Jag vill att han ska vilja ha mig, även fast det är slut. Jag vill att han ska kämpa för mig, trots att jag vet att det aldrig kommer bli vi igen. Men jag gillar ju att ha honom efter mig.
Är det bara jag som har fått något om bakfoten eller är det verkligen såhär?
Jag tror faktiskt de flesta tjejerna tänker såhär, iallafall många som jag har träffat.
Tragiskt, tragiskt, tragiskt..
Tyvärr sant.
Ja men killar tänker fsktist också sådär, även om vissa killar kanske tycker ni är slampiga om ni trånar efter kilalr så gfort det tagit slut gör inte alla det! Nej vissa blri deprimerade och ledsna faktist, såatte det stämmer att killar också har det där "suget" efter att bli älskad joviist jovisst. Men braaa att jag fick skriva det här packad höhö men du vet jag menar! Vi VILL bli älskade och samtidigt kunna typ...vafan jag skiter i det här nuXD Men summan av kardemumman vi gilalr tjejer!
HAHAHHAHAHAHHA bra, då vet jag! :D
tack fyllo
